Jerovams uppror

Jerovams uppror (även kallat "Israels uppror mot Davidsätten") var ett väpnat uppror mot Rehabeam som var kung av det enade Juda och Israel. Upproret leddes av Jerovam som var de norra israelitiska stammarnas kung och utspelade sig på 900-talet f.Kr. Upproret beskrivs i första kungaboken och andra krönikeboken. Konflikten påbörjades efter kung Salomos död och trots att Jerovam lyckades göra sitt kungadöme självständigt tidigt i konflikten varade den fram tills slaget vid Zemaraimberget då Rehabeam dött och hans son Abijam tagit över tronen. ^[1]